"Hur man hanterar att känna sig som en kass mamma. Jag vet att jag inte är det, men som ikväll då jag skulle hämta en byrå, tog med barnet (9mån), hämtade min bror (eftersom barnets pappa har opererat synfel och är på uppvilning) , byrån rymdes efter mkt trixande av bror, barnet skrek utöver sig över hela kvarteret, sen skrek han 8 km hem, lämnade barnet hos mormor som var på körövning, kör hem byrå, kör hem bror, hämtar barn och får i honom gröt och söver ( 1 h efter vanlig läggningstid) gör te och gråter en skvätt i tekoppen. Ursäkta lång utläggning..." Svar: Jag har slutat att känna mig som en kass mamma. Jag är ingen kass mamma och det är alldeles säkert inte du heller. (I alla fall inte baserat på din byråberättelse som är ett hån mot den 24-åriga jag som hade lagt ungen i en av lådorna och stängt) Jag avskyr uttrycket "Jag gör så gott jag kan" eftersom det är nästan alltid är skitsnack. "Jag gör så gott jag orkar just nu" ligger närmare sanningen och jag strävar mot sanningen. Jag känner hellre att jag har makt över mitt eget beteende och väljer att inte vara bättre men att det går bra ändå. Hellre det än att ljuga för sig själv och förneka att man har ett val. Jag hör så ofta beundrande utandning när någon får höra att vi har fyra barn. Men fyra barn, varav två helt självgående, är inte jobbigt jämfört med vad du befinner dig i nu. Att vara förstagångsmamma är att vara naken, blind och svettig på en åker täckt av hål och gråthörnor. Allting är första gången, du har ingenting att falla tillbaka på. För att inte tala om de som har två barn under två år. Min djupaste respekt. Andas andas andas. Den här bilden togs i samband med att jag testade Mindful parenting för Amelia. Mindful parenting. Andra saker att prova på: Duscha torrt. Åka skridskor på öppet hav. Somna i en eld. Dricka kaffe genom röven.
