eftersom jag skrev på. Jag hittade något slags flööööde. Jag skrev en text till Aftonbladet som avnjuts med en het kopp kaffe HÄR Sen skrev jag en text till MåBra som kommer i nummer 11. Sen gick vi mot lunch ... ... här, på Porten, som sorgligt nog ska stänga ner. (Outfit består av jättegammal jacka från Zoul/MQ, tröja från HM köpt begagnad på Tradera, byxor från Lindex som krympte sju centimeter på längden i tvätten, skor The Camden från Blankens) Med den här killen åt vi vegetarisk buffé och en syrisk soppa som var fem plus. Hösten klär oss, det måste man ändå säga. Sen hastade vi till Paddington och köpte present till ett barn som fyller år. På vägen tillbaka till biblioteket hoppade jag in hos Dillbergs och köpte Livs nya, Pijas nya och Landströms nya. Sen gav jag mig på boken. Sen var klockan plötsligt hämtning. På bilen satt en parkeringsbot. Jag hade betalat, men jag hade stått längre än de två timmar som skylten avgav. Jag tänkte att om jag bara betalar och gör rätt för mig så gör det väl inget att jag står lite längre. Men skyltar är till för att lydas. Allt kan inte köpas för pengar. Det var en god moralkaka att smaka. Lappen var gul och såg ut som ett kvitto. Ett kvitto på att jag är en idiot. Nu följde hämtning i stan av sexåring, vidare till förskolan för hämtning av pakethållaren. Fattar ni? Han som ska hålla i paketet. Så otroligt fyndigt! Hem till ett stökigt hus. Kommer jag verkligen sakna det här sen? Så här sa jag till tre andra mammor på fotbollen igår: "När barnen har flyttat hemifrån ska jag ha det så JÄVLA FINT." Och så kommer det kanske bli, men kommer det vara värt något? Självklart inte. Man blir inte fembarnsmamma om man värdesätter att var sak har sin plats. Eller finns det sådana mammor? När jag arbetade som barnskötare och resurs i Stockholm för nitton år sedan så träffade jag en mamma som hade sex barn. Förskolläraren höjde denna mamma till skyarna. "Barnen är alltid så rena och fina och hemmet är perfekt städat, hon vill inte att någon ska döma henne för att hon har skaffat så många barn." Jag tänker ofta på den mamman, ingen skulle kunna säga till henne att hon skaffat för många barn och att det såg ut som fan hemma hos henne. Men jag tänker också på förskolläraren som såg mammans hårda arbete som ingen annan respekterade. Jag kramade hennes ungar lite extra hårt den dagen. Jag luktade i deras fjuniga rena kalufser och kände så mycket ömhet inför deras mamma. Klipp till nu och exakt ingen förskollärare berättar om mitt rena hem. Men det är mer än okej. För om någon kritiserar mig och mina barnval så skriver jag en kolumn om dem. * Sen var det fotbollsträning på Gasten, blåshålet från helvetet där du antingen dör av värmeslag eller köldknäpp med vind. Det finns inget mellanläge. Föräldrarna sitter på rad och tänker "Bäst för dig att du blir framgångsrik" när de tittar på sina ungar springa "alla på bollen samtidigt." Tacka vet jag tennisen. Mjuk soffa, INOMHUS, toast med extra ost, kaffe med gratis påtår. När träningen äntligen var över så upplevde vi skillnaden. Sen åkte vi hem till mitt barnval!
