Igår såg jag Kristina Hedbergs utomordentliga porträtt av Anna Wahlgren, hennes liv och hennes gärning. Och jag är djupt imponerad av denna kvinna. Så stark och okuvlig. Att ställa sig upp i en direktsänd TV-debatt och ta strid för det man tror på, sättet hon gjorde det på. Så verbalt genuin och unik, så övertygad och obeveklig. Hur hon var som mamma till sina barn vet inte jag. Felicia vet och skrev en bok, de andra barnen vet och skrev inte en bok. Alla har rätt till sin version. Men för mig är det helt ointressant hur Anna var som förälder, ingen vet vad som händer hemma hos någon annan. Men hennes stridbarhet, hennes ilska, hennes sprutande käft. Jag blev helt golvad. Självklart är det bättre för de allra flesta små barn att vara hemma hos sina föräldrar. Att påstå att förskola är för barnen och att en ettåring mår bra av den, det är ju bara löjligt. Men nu är det som det är, de flesta vill ha barn och jobba och då finns förskolan där för oss och vi får göra det bästa av situationen. Det vill säga strida för en lugn och mysig förskola med bra pedagoger som får tid att se de små. Och ni behöver verkligen inte inkomma med några aber, för sedan igår så kommer jag bara ställa mig upp och ryta ifrån. Jag tänker inte säga "visst finns det barn som har det bättre på förskolan eftersom mamma och pappa super och slåss" eftersom en myra på myrstigen förstår detta. Så alla hjärnor som är mindre än en myras, bespara mig detta. När det gäller soveriet så provade vi femminutersmetoden på första barnet. Jag tycker att den är plågsam för mig, men har ingen aning om vad den gör med ett litet barn. Om du inte vill använda den till ditt barn så står det dig fritt att plocka upp ditt barn och söva det i famnen eller i bilen eller vad folk nu hittar på för lösningar för att få sitt liv av fungera. För oavsett allt annat Anna har skrivit och sagt, citatet "En anka behöver inte sätta sig i skolbänken för att lära sig att ta hand om sin unge, då behöver inte vi det heller" tänker jag ta med mig in i evigheten. Lita på din instinkt. Du behöver inte lyssna på Anna, men vi behöver alla hennes eld i ögonen någon gång i livet.
