"Hej Malin! Jag känner att jag sedan jag upptäckte dig mestadels surfar runt ingocnito men ibland får man väl ge sig till känna ändå.. Jag är kär i dig! På avstånd, bli icke rädd. Jag hittade din blogg för ett halvår sen kanske (har vetat vem du är sen tidigare, du är ju kändis!) och kan inte få nog. Varje kväll innan jag ska sova går jag och lägger mig 45 min tidigare så att jag kan jobba mig igenom ALLA dina inlägg i arkivet och somna med en skön känsla inombords. Hoppade först runt bland kategorierna men känner att jag missade för mycket så nu kör jag månad för månad. Vet att det kanske låter sjukt, men det är det inte för jag är ganska normal, tycker bara du är så sjukt kul, härlig, bra, verklig, skön, underbar, kvick, go, snygg, bäst. Nu vet du! puss" Svar: Mer sånt här! Att få höra hur jag blivit hittad så nyligen. Att få en inblick i inte bara en rutin, utan ett system. Gå och lägga sig tidigare, gå igenom kategorierna, sluta gå igenom kategorierna så att man inte missar något. Har jag någonsin läst något så fint? Jag vet att andra får snälla kommentarer, men mina är alltid mer genomarbetade, smartare, roligare och innerligare. Ingen slår mina läsare. Ingen. Vilken kategori ska detta vara i: Jag sitter i soffan med datorn i knät. En filt mellan mig och datorn. Så nu är filten varm och gosig. Och våt. Gosse sover. Han kan bara sövas i vagn eller i famn. Det är bara praktiskt om alla andra beskrivningar gått hem. Ett av barnen har ett mindre hälsoproblem och jag ringer därför 1177. Först får jag vänta i en halvtimme, men så är det ju, särskilt nu när folk har semester och blir getingstuckna, halkar i sin egen svett och bränner sig på sin partner. När jag kommer fram beskriver jag symptomen och säger, i en bisats, att barnet är vegetarian. "OJ!" Sedan följer en drapa om huruvida vi kan vara säkra på att barnet får i sig alla näringsämnen, att grönsaker inte innehåller något nuförtiden på grund av utarmningen i jorden, att det inte finns något selen. Och så vidare. Jag hade tydligen råkat ringa till animalistjavisst-linjen. Men eftersom jag har fem barn så hetsar jag inte upp mig för mindre än att de klagar på ett spjut som går in genom högra örat och ut från det vänstra. "Det där tänker jag inte så mycket på, de flesta ungar jag känner äter ju ingenting ändå, sitter mest och pillar i maten, och det blir folk av de också. Så det kommer nog gå bra" Man kan inte mamma-shamea någon som inte låter sig bli shamead. SÄTT EN FALUKORV INTRAVENÖST SYSTER! Jaha, mer då? Femtonåringen har dammsugit sitt rum och gjort en stor sak av det. Nästan som att resa sig upp på ett flygplan och stoppa en deportering tycker hon säkert. Jag luktar alla sorters svett på alla sorters platser. Ett barn tror att det hjälper att öppna ett fönster. Hon läser en bok som snart är lika slut som vi. Joachim och två barn sitter i källaren och spelar spel som jag inte förstår. Om jag inte hade jobb och bebis skulle jag fråga om jag fick prova Fortnite. En annan gång kanske. Vårt hus är sitt äckligaste och stökigaste någonsin. Hela sommaren har jag sagt att jag ska städa och göra fint när det blir dåligt väder. Jag har aldrig brytt mig så lite om det faktum att jag lever på en aktiv soptipp. Igår var vi inne hos grannarna och vattnade Sigge. De har så fint och ungt våra grannar. Barnen älskar ungt och fint. När vi lämnade grannarnas hus pratade jag och dottern om hur hemsk vår framsida ser ut efter dräneringen. Vi har fortfarande trallar till trappa. "Det är insidan som räknas", sa hon. Sen klev vi in. "Det är människorna som bor i huset som räknas", reviderade hon då. Sigge är förresten borta. Kanske. Jag tror att han håller sig borta så att vi ska gråta och larma och göra oss till. Igelkottarna har vi inte sett och de har inte rört vattnet. Uh-oh. Är det bara jag som dyker jättelänge under vattnet när barnen ropar mamma? Hur många gånger kan ett barn ropa mamma utan att egentligen vilja något? Fast det är ju i och för sig värre när de ropar och vill något. Nu måste jag gå och spruta mig själv med en vattenpistol mellan brösten. Ska vi förresten tävla ut några bokpaket, det kan väl vara kul? "Till min dotter" och "Farmor dör" i pocket. Tävlingsregler: Ge mig era bästa konkreta tips på hur man gör världen till en bättre plats. Så, det var väl smalt och precist? *Insert Jasminas himlande ögon som lyser av misstycke och sarkasm här*
