Veckans kolumn handlar om mat. Livet är så kort, barn är så utlämnade till de regler vi drar upp. Jag tror inte att den människan är född som har upplevt en barndom befriad från obehagliga köksbordsupplevelser. För vems skull har alla dessa scener utspelat sig? För vem blev livet enklare eller bättre? Och framförallt: åt de upp? Som förälder intalar vi oss själva, och varandra, att vi gör det för barnens bästa. Men att skapa konflikter kring mat är barnens sämsta. * Texten handlar också om en märklig kostpolicy. Och om förskolan. Kolumnen, och det här inlägget, skulle kunna bli hundratusen tecken långt. Men istället för att jag fortsätter så vill jag hemskt gärna att ni fyller i. Hur var det för er när ni var barn? Var ni tvungna att äta upp? Hur såg konflikterna kring mat ut? Och hur tänker ni idag, kring era egna barn? Jag har skrivit en oerhört kategorisk text och har givetvis bestämt mig för vad jag anser är rätt. Men det betyder inte att jag inte är öppen för diskussion. Jag är uppriktigt nyfiken på vilka värderingar ni har i det här ämnet.
