Det är svårt att inte ta en miljard bilder när han sover, ammar, är vaken eller gör miner eller finns. Jag vill ha alla vinklar men hur jag än gör så kan jag inte ta en bild som fångar sötheten jag ser med mina egna ögon. På tisdagarna är det håltimme och då fylls soffan av tre fina niondeklassare som snusar bebis medan jag tar på mig byxor. Här står Joachim och tror att robotdammsugaren städar badrummen, byter lakan, plockar i ordning och skakar mattorna. Jag säger "FREDAGSSTÄDNING BÖRJAR NU" och en minut senare hör jag den lilla runda motorn veva runt bakom stängda vardagsrumsdörrar. Joachim lallar runt i sina chinos och tror att städningen är så gott som klar. Nej, Joachim, dammsugaren gör bara en enda sak. Den suger. Bebisen begick Skaftnäspremiär. Elin hade saknat barnen. Den känslan höll i sig hela vägen från bilen in i hallen då 20 procent av barnaskaran bröt ihop eftersom ett annat syskon hotade med att kasta ett vedträ i synen på sagda barn. Den finaste dagen på hela året inträffade på söndagen. Helt stilla, varmt och soligt. Och gult. Aaaaw! Jag älskar när de försöker uppfostra varandra. Sa jag älskar? Jag menade hatar. Jag hatar när de uppfostrar varandra, för det slutar sämre än när jag försöker uppfostra dem. Och det har jag slutat med.
