På fredagen var det stängningsdag, och det betydde öppningsdag som i en öppning för Jasmina och mig att leka en hel dag. Med barn förstås. Men ändå. Blondiner har kanske kul, men en brunett har alltid rätt. HAHA så töntigt rim. Så söt. Med stort huvud. Jag också. Hon är min identical jätteskalle. Vi fick alltid ha största storleken på ridhjälmen, studentmössan, sådana saker. Jobbigt när man är ung, sen växer man i den. Hjärnan. De här små hjärnorna har jag ingenting emot. Jag kan fördra dem och deras gullighet. För det mesta är mina Dr Martens coola och snygga. Men ibland förvandlas de till något slags ortopediskt hjälpmedel. Dessutom ser mina fyrtiotvåor ut som trettioåtta och en halv. Och jag är en vacker blomma som behöver mina stora blad. Den där rävis fick sig en omgång alltså. Mona älskar katter. Katter älskar inte alltid Mona. Katter är så störda. Ge aldrig upp älskling. Vi lekte på lekplatsen, den som är lite fancy. Sen lekte vi vid bäcken. Nu med vatten! Sen åt vi hämtmat och sen läste vi böcker och sen hade vi mys. Förskolan får gärna vara stängd varje dag, tycker jag. Den är där inne. Det är vi väldigt säkra på. Bara lite fostervatten och Elinskal mellan den och oss som längtar. På lördagen njöt vi Skaftnäs frukter. Och runda kinder. Och fräsiga glasögon. Och någons lustiga mössa. Och tonårshud. Sen gick jag igenom bilder som jag tagit och som kommer i ett senare inlägg. Jag borde köpa en ny laddarsladd. Sen var det söndag, och då fick man göra lite som man ville. Och det gjorde man.
