En kall och blåsig dag i Viken. Leta stenar, kasta stenar, samla stenar, äta stenar. Så mycket stenar, så många idéer. Vi köpte med oss fika och hittade ett bord med två bänkar. "Hur många kex får man?" är sommarens ljudfil. "När gäddorna leker i vikens vass och sola går ner bakom Sjöbloms dass, ja då är det vår!" Undrar om det är Viken sången handlar om eller om det är en vik vilken som. Jobbar så hårt. Den här blusen skaffade jag för att jag skulle kunna springa runt på en strand och låta vinden ta tag i ärmarna. Nästan nailed det. "Akta dig gubben, det kan komma cyklar här." POSE. Medan mamman och pappan och storebröderna spelade minigolf på en camping (för att vissa behövde få det ur systemet, för att vissa hade pratat om minigolf sedan vi lämnade Kalmar) så umgicks systrarna med det minsta barnet. Köpa glass fick de göra om de ville. Sedan smälte hans Piggelin och kröp ner för pinnen och förolyckades i gruset. Då måste man sitta kvar länge länge och peka och prata om vad som hände. Minnas glassen. Och så åkte vi tillbaka till Mölle Krukmakeri och Café. För det räckte inte med ett enda litet besök. Alla andra myshörnor göre sig icke besvär. Det här var planen i mitt liv. Att komma till en lekplats och nästan fylla den. Dottern och vintageväskan från Loppan i Höganäs. Trettiofem kronor kostade den. (På väg hem från barnens val: Pinchos.)
