Precis intill vårt hotell i Helsingborg ligger Slottshagens lekplats. Strängt omöjlig att passera utan att utforska. Hårt. Jag misstänkte att Mölle Krukmakeri och café skulle vara en instagramvänlig plats. Jag kunde aldrig ana. Varför ser inte alla matplatser ut såhär? Är inte det lite synd? Joachim åt en laxsmörgås. Och här inne kan man sitta om man vill ha en liten stund för sig själv. Men varför skulle man vilja det? "Herregud vilken tur att ni skaffade en unge till", sa han. Och då dog jag, som ni säkert förstår. Men nu ska ni få höra. Här byter tre sjundedelar av familjen Wollin-Lantz om till överlevnadsdräkt. För överleva ville vi. Fyra sjundedelar av familjen Wollin-Lantz ville vara hundra procent säkra på att överleva och stannade således på land. Jag var inte orolig för henne, hon älskar att sitta i fören på morfars båt. Men sexåringen, skulle han våga åka RIB-båt på höga hårda vågor? Ett stycke förstfödd överlevnadsmänniska på väg ut i livet och Öresund. Eller Kattegatt. Gränser i haven alltså, vem vet var de går? Inte jag. Att våga. I dubbel bemärkelse. Tanken var att vi skulle köra ut en liten bit och direkt vända tillbaka och lämna honom, skulle det gråtas och bli ledsamt. Men bilden visar hur han, och jag, kände när båten flög över höga vågor och slog ner med ett dunk och ett saltat skvätt. Denna båttur är förstås inte för alla. Men om du gillar nöjesåk så är tumlarsafari roligare än allt du hittar på Liseberg. Inte minst eftersom vi såg tumlare! Detta såg vi också. Sagan om ringen och Game of Thrones och Nya Zeeland och fantasi och Kullaberg. Lilla mammas gubbe. Åka runt i bilen, äta, ranta runt, äta mer, åka bil, äta, sova. Varför tog vi ens med en barnvagn? Varning för toppställe! Man måste inte ha motorcykel och man måste inte ha hängselbyxor (men herregud så söt jag är). Garage i Höganäs. Medan man väntar på maten kan barnen roa sig på rampen. Först tittade de stora barnen på min bebis och tänkte"Jaha, nu var det slut på det roliga, nu måste vi vara försiktiga så att vi inte välter honom när vi springer." Men sen blev de kära i honom och hjälpte honom att vara med. Ibland försöker jag vara med. Men oftast inte. För jag känner mig alltid som en nittioåring som har sett en kasettbandspelare för första gången. "Vilka manicker de har nuförtiden." Så är jag med dem. Och det gör lite lite ont att känna sig så trög. Men vad kan man göra? Jag ska nog inte veta det de vet. Garage bar: Baren. Smygfotograferat innan vi åkte vidare. Lemonad med mycket is. Och äppelmust. Mycket must i de här trakterna alltså. Att närma sig sin vegetariska miniburgare med försiktighet. Vegetarisk tacosallad med färsk koriander. Jag tror att det är den enklaste vägen till mitt hjärta. Färsk koriander. Dubbel vego, dubbel ost. Kom igen baby, notan är betald, nu drar vi ... ... till Cirkusfabriken! En helt underbar barnaffär (som jag trodde bara fanns på nätet och Instagram och sånt. En fysisk butik, hålla i saker, jag börjar gråta.) Så var dagen slut, men vad har vi där? En perfekt kväll med sol och blåst och en lång strand mitt i Helsingborg centrum, vi tar den! Är det inte alltid så här med stränder i kvällningen: den enda anledningen till att man lämnar är att man tyvärr måste äta? Hata mat när livet är så här. Och så här. Sen var dagen faktiskt slut. Vi köpte kvällsmat och åt på hotellrummet. Sen somnade alla med havsbruset i öronen.
