I går morse tömde vi den stora penningpungen och åkte in till stan. Så här kan vi ju inte ha det. Utväxt och fjösigt och ofrisyrigt. Sådärja! Exakt matchy matchy med väggklottret utanför salongen, för extra bad ass-attityd. Randiga kostymen, bästa köpet på mycket länge, skorna likaså. De hudfärgade strumporna, om man helt saknar pigment, är inte årets köp. De är inte ens sekundens. Och Jasmina lät mig veta. Hans just nu finaste outfit: gult och rosa från Lindex. Medan dottern klippte och blekte och färgade så åkte jag och Gosse till Jasmina. Där begick mammas bebis majskrokspremiär. Lite läskigt, tyckte jag. Osäker på om något av våra barn har ätit detta klistriga helvete. "Men är det säkert att han inte sätter i halsen?" oroade jag mig. "Men HERREGUD den hinner smälta innan ambulansen har hunnit hit", säger Jasmina och tror att om man slänger in ordet ambulans i en mening så fungerar det säkert lugnande. Han satte inte i halsen. Men han satte det på precis varje annat ställe i hela lägenheten. De här två åkte in till stan och köpte gympakläder samt åt vårens första utomhusglass. Sedan lät det så här: "Kan jag får pengar för gympakläderna?" "Kan jag får pengar för gympakläderna?" "Kan jag får pengar för gympakläderna?" "Kan jag får pengar för gympakläderna?" "Kan jag får pengar för gympakläderna?" "Kan jag får pengar för gympakläderna?" "Kan jag får pengar för gympakläderna?" "Kan jag får pengar för gympakläderna?" "Kan jag får pengar för gympakläderna?" När jag kom hem hittade jag detta mirakel på altanen. Mitt bland allt ruttet och brunt och dött och spindelvävigt så reser sig min israeliska julros och är helt BEAUTIFUL. Att jag hade det i mig att bli glad för en blomma.
