Det kom ett sms när vi satt på tåget hem från Stockholm. "Det är halva priset på Ica, behöver vi något?" "Köp blöjor" Vår Ica-butik har byggt nytt och rensar. Och så står min lilla unge där och tänker på familjehushållet. ÅH! Jag övertalade Jasmina att köpa en blus från Rodebjer. Med sådana vänner etc. Men alltså, bevittna detta lilla helvete till skönhet: På NK lät min bebis mer än alla andra. Stackars alla damer i söta koftor som fick sin lunch störd. Men har man magknip så har man. Birgitta har bott i Stockholm hela mitt liv, så jag är ju van vid att ha henne där. Men ändå, det går alldeles för lång tid mellan ögonblicken. Han är ju van vid att åka tåg, så allt gick så bra så bra. Allt utom av och på tåget. På en svårighetsgrad är det en tolva, oavsett siffror, att fälla upp vagnen få av packning och bebisar och allt annat i tid. Innan dörrarna går igen. Samtidigt som alla andra ska av, och på. Jasmina tycker att jag är en person som irriterar mig och blir arg alldeles för mycket hela tiden. Jag tycker att hon irriterar sig alldeles för lite på saker och människor omkring sig. Men det är klart, hon har väl slösat upp all frustration genom att störa sig på varje steg JAG tar, så det finns ingenting kvar till den övriga befolkningen. Fördelen med att ligga vaken missinassen och amma i hundra timmar: man kan köpa snygga fleecejackor på Tradera. Fredagshämtning. Hem mot tacos, kessokla (kexchoklad) och film. En faders bröst. Som är lugnt och tryggt och inte luktar söt mjölk. Så att man får sova ifred.
