När jag tänker på hur många bilder jag har tagit den här helgen så slutar jag. Jättefint väder, jättemycket familjeumgänge och jag har varit sminkad med tvättad lugg flera dagar i rad. Studier visar att jag tar 700 procent fler bilder när jag gör till mig i ansiktet. Och sen får jag tennistumme när jag ska sitta och radera 539 stycken "leker att jag är fotomodell på Instagram"-bilder. Ah well. Gör dig snygg i påsk, på det att du må skapa en illusion av att du inte är ful. Var det inte så han sa, Jesus? Först blev det långfredag och då fikade vi på Mormors stenugnsbageri i Stora rör. De där kardemummabullarna alltså. Vem, jag frågar mig VEM, behöver kanel när det finns kardemumma? Kanel är för kardeumma vad hasch är för kokain, en fjösig inkörsport till finliret. Antar jag. "Att välja kardemummabulle framför kanelbulle är ett tecken på att man är vuxen", sa jag. "Nej, det är ett tecken på att man är psyksjuk", sa en tonåring. Kanske det. Eller kanske är psyksjuk och vuxen samma sak. Det känns så ibland, inte sant? Vet ni vad det här är? Teen spirit. Snyggt ljus vid snygg bänk i brant backe bakom Borgholms slottsruin. "Kom nu, nu går vi", säger man. Och det funkar mindre än en gång någonsin. Mitt säkraste vårtecken: vår senaste bebis på Joachims axlar. Nytt för i år: hålla i håret. Främmande barn ropade från ruinens brant. Jag har kluddat bort Joachim från bilden eftersom jag kanske vill använda fotot till kalendern vi ger bort i julklapp. Nyfiken på en strut var han. Han åt två slick, sen smälte resten bort i bilstolen. Det där är verkligen inte min favorittröja på Joachim, men vi får ta det så. Blandade känslor på hemväg. Sen sa vi att det blir grill på altanen, och då vände det. Om min hårbotten blir synligare kan man snart se vad jag tänker.
