Extra mycket hö och extra många människor. Det är bara mysigt att trängas en enda gång om året, och det är i hölasset. Kläder från farmor! Småbarnens kläder löste hon på egen hand, med de två äldre blev det en liten tur runt i butikerna. Det slutar alltid billigt. "Allt de vill ha kostar alltid 79 kronor", sa svärmor. Och det är det gulligaste jag någonsin har hört. Jag hade tagit farmor i handen och gått till Rodebjer. Mamma kom med andra bullar. Mona matade hönsen med grönt. Det finns ett barn till, det är den ljusrosa armen som sticker fram till vänster om det minsta barnet. Familjen Ekblad-Beharic behöver en större vagn. För någon använder den fel. Jag köpte blusen till Elin, men den var tydligen inte kompatibel med amningsbröst. Men till färdigammade tuttar funkar den fint. Tänk att jag är så pass vuxen att jag blir alldeles "Åh så trevligt att någon har ansträngt sig med folkdräkt!" Nere vid badplatsen stannar hölasset. Alla hoppar av, alla får varsin glass eller tre, alla småbarn aktar sig inte för vattnet. Elin var spädbarnsmatt men kämpade på med sitt deltagande. Åh, som jag kan sakna den där fasen då man är lite på undantag som människa. Går undan, ammar, vilar, kommer tillbaka, deltar, går undan, ammar, vilar, somnar. Herr och fru Hölass. Vi avrundar med att konstatera att vi trodde att Loa var söt. Sen klippte han sig.
