Vi anlände till Skaftnäs under torsdagen. Det gick till så här: Joachim var i Skåne och spelade match. Elin tog med sig den minsta barnet ut på förmiddagen. Morfar hämtade sexåringen från sommarfritids på Ljungnäs. Mormor hämtade tioåringen och åkte vidare för att hämta tre sommarkaniner. Jag och det största barnet packade, handlade på Coop och anslöt klockan 17:30 till middag på spisen. Joachim förlorade matchen med ett-noll i 98:e minuten hur det nu är möjligt, och åkte slokörat hem och sov i stan. Klockan 9:30 var hela familjen i ett stycke i sommarhuset och midsommarafton kunde börja. Men det kunde den inte, på grund av reeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeegn. Regnjacka på. Mamma var där, alla var där. Majsan var där. Traditionsenlig hattparad. Traditionsenlig båttur med bara män. Inga kvinnor vill följa med. Vi åker hellre nakna i ett snöre runt ena foten efter båten. Det skulle för övrigt uppskattas. Binda kransar. Alla utom jag. "Men Malin, du har FYRA barn, gör kransar nu" "Någon annan kan väl" Men jag försökte, det gjorde jag. Och den blev som väntat fulast. Det såg ut som om jag bara lagt en hög blommor på huvudet. Och då hade jag ändå tagit slut på ståltråden. Vissa ammade och andra diade. "Vilken fin ring!" "Jag har snott den från dig" "Är den min?" "Ja" "Är den äkta?" "Nej" "Varsågod" Det blev inget hölass på grund av regn. Det blev heller ingen midsommarstång på grund av regn. Så flaggstången lövades provisoriskt och så sprang vi ut och panikdansade i ett av de mikroskopiska uppehållen. Fortsättning följer.
