Här kommer nu ett AXPLOCK (blinkning till föregående inlägg) av midsommarbilderna. Hur hinner folk blogga dagen efter midsommar? Min beundran är djup. Nytt för i år: ytterligare en tonåring. Också nytt för i år: ostruken klänning. Skojar bara, det är extremt gammalt. Inte lika gammalt som pappa, men gammalt. Pappa är så lycklig när han får dra ut sin låda med utklädningskläder och flanera runt bland ungdomarna. "Vad fin du är Krister", ska man helst säga. Alltid ska det ut och springas på sylvassa stenar. Varför är vi så rädda för detta när statistik visar att inget barn någonsin har dött "halka på små stenar och slå ihjäl sig"-döden? Jag är glad att du står och betraktar. Sylvassa stenar är inget för dig, har jag bestämt, statistik eller inte. Du trodde brofist, men jag vill ju bara ha ett slick eller två på din glass. Tänk när de föds och man är så försiktig. Allt man lägger ner dem på ska vara rent och säkert, tvättat i parfymfritt tvättmedel åtta gånger. Nu är det lite mer "Ah, mark, här kan du sitta". Vissa är så veka. Orkar inte med stressen av ett hölass. Varför får man inte följa med? Varför är de så glada åt att fara ifrån mig? Sådant tror jag att Gosse tänker. Mönsterpassning i syrenbersån. Mot stången! Joachim är så fin i sin skjorta och kofta som han fick i födelsedagspresent. Shortsen har han köpt själv och det är alltid lite "hålla andan" när Joachim åker till stan. Men de är fina. Visst är det väldigt genusproblematiskt att jag lägger mig i hur Joachim klär sig, men jag måste tänka på mitt namn. Ni förstår säkert. Eftermiddagskoma och hårpill. Han fick inte dricka, men han fick tugga. "Alla som inte dansar är våldtäktsmän, gäller hela kvällen mellan tolv och fem", ville jag sjunga men lät bli. Men ändå, tänk mammas min när hon sitter bredvid di gamle som vill veta vad jag sa. Unga kvinnor som kan binda vackra kransar. Det kanske bara är en fråga om evolution, vad vet jag. Moster Elin gjorde ett litet blomdiadem. Sedan fick han leka med hennes lypsyl. Tänk så trivsamt man kan ha det. "När ska vi gå tillbaka och göra livet svårt för ett par grillbitar?" undrade mitt lilla köttbarn. Kosmos vill att vi ska ha varandra till bordet. Anders och jag, sida vid sida sedan 2003.
