På fredagen städade vi och bråkade i två timmar. När de två timmarna hade passerat syntes ingenting av städningen. Eftersom vi just nu är mitt uppe i träning av potta så fick vi slänga ut stora tunga mattan, skrubba och dammsuga. Vi passade även på att dra ut den extremt stora soffan för att ta bort alla saker som vi misstänkte låg längst in. Och mycket riktigt, som ett fyra meter långt tåg av småpryttlar låg de där. Bara hans. Han böjde sig över kanten och såg ner. "Vem saker är det här?" sa jag. Han såg ner igen och tänkte efter. Sedan skyllde han allt på sin bror. På lördagen åkte Joachim på på match i långtbortistan. Tjejerna levde sina egna liv och jag tog med killarna in till stan eftersom bönderna visade upp vad de gör. Alla spikarna är inte hans. Åh! Senare på eftermiddagen tog hon och jag en rask promenad upp till Ica (eftersom tonåringar är vampyrer och jag är en mamma av den gamla skolan: "Om du inte går ut och får lite frisk luft så tar jag din mobil"). Efter en stunds ångest, WHAT TO DO? så bestämde hon sig för att följa med. Hon parkourade sig fram och sedan köpte vi grytpopcorn, sallad och dyr ost. På kvällen åt jag middag med kompisar och efter en stund kom Joachim hem och vände. Seriefinal betyder fest. På söndagen åkte vi ut till landet för att tömma kyl och frys. Här ser vi pappa som har väldigt roligt åt mina väldigt tighta jeans. "Velka stöura böxer döu haur" "Du kan få låna dem om du vill, de skulle passa perfekt till dina fåralår" Joachim och pappa drog upp båten och sedan tvättade Joachim den med en svamp och mycket lödder. Vem visste att man måste tvätta en båt? Den ligger ju i badet hela tiden? Hej då huset, vi ses om sju månader eller så.
