Tre skolavslutningar idag. Yngsta barnet i sängen i morse: "Ska jag till kyrkan?" "Nej, du får vara i kyrkan när du går i skolan." "Men alla som är födda får vara med i kyrkan." VEM SA DET TILL HONOM? "Du kommer inte tycka att det är roligt att sitta en timme i en varm kyrka, det är bättre att du är med dina kompisar på dagis." Och så fick det bli. Aldrig aldrig aldrig att jag tar med mig en hal ål in i ett fullsatt kyrkorum. Efter avslutningen åt vi buffé, efter det glass på Ben&Jerrys. Sedan gick vi till bilen. Och då började sommarlovet. Bråket började alltså innan vi ens kommit hem. De började kasta en ryggsäck (med SKRIDSKOR i, eftersom någon inte rensat sin plats i skolan). Jag försökte vara lugn och tänka att de får lösa det själva, tills jag fick en MED (eller vad metallsulan på en skridsko nu heter) på min arm. Då kastade jag ut ryggsäcken på parkeringen. "Och du ska vara den mogna", sa det allra uppstudsigaste av mina barn. "Du kan vara mogen", sa jag. "Och när vi kommer hem ska vi ta fina avslutningsbilder framför busken så att alla mina bloggläsare tror att ni är härliga, OKEJ? " Inte sant. Inte sant. Inte sant. När de kommit in gick båda ner i källaren där äldsta barnet satt med en kompis. En hade paxat stora datorn, men den kan man inte spela Sims på så den ville det andra barnet ha. Det började slitas i armar och skrikas i vild panik. Jag ville vråla "helvetesjävlasatanspissfanjagblirsåjävlatröttpåerjagvillskaffaandrabarn" så ett åderbrock bröt ut på ett ställe dit solen aldrig når, men nöjde mig med att skrika "Ni har haft sommarlov I EN JÄVLA SEKUND", och slå igen en dörr. Ljuv mamma. Fin mamma. Vän mamma som inte säger helvetsjävlapiss och sådant.
