(Inlägget innehåller ej länkar) Det finns så rysligt mycket fint. Vi har kläder som har ärvts av tre barn i den här familjen. (Jag kan inte komma på något som alla fem har haft, men det beror nog mest på att kläderna från tjejerna är så pass undansparade längst in att de inte kommer fram till nyss klämda bebis) Såhär vill jag att livet ska vara, (men så blir det inte på grund av skäl): Allt ska kunna ärvas och vara i gott skick samt snyggt, i alla tider, till alla barn. Amen. Våra barns kläder går vidare till Fanny, Ellen, Ada, Mona och Loa, och det är så roligt att se ens barns kläder på andra små minikroppar. Varför är det så? Är det tantvarning att känna så? Måste man varnas för tantgrejer förresten? Tant är ju härligt! Men en varning är nog på sin plats. För om jag inte hade haft barn så hade det här inlägget tippat mig rakt ner i graviditet. Så känn dig triggervarnad. Saffran från Molo. Dear world från Bobo Choses. Kjol från Molo. Bebisbyxor Molo. Byxor Mini Rodini. Klänning Mini Rodini. Baddräkt Tinycottons. Bang Bang Copenhagen. Är det inte onödigt med dyra sneakers till barn som inte kan gå? Eh, nej. Inte när de ser ut så här. Från Nike. Pyjamas från Tootsa Macginty. Denna bodysuit heter alltså Garden dreams. Okej, bodysuit. Nu har vi dött sötdöden, tack så mycket. Från Modéerska huset.
