Alltså, egentligen är det ju en fest för Mona, för att hon fyller år och sådär. Men jag är hennes kuma, så, ja ni förstår säkert. Jasmina tränar nästan varje dag. Så ni kan ju förstå att hon blir glad när det syns. Den här armmuskeln är en gipsavgjutning waiting to happen. Som ni kan se så var vi väldigt glada att få gå på fest. Hur kan det finnas en bild där vi tittar på mosters gull på det där sättet? För alla andra sekunder på dygnet är det hjärtögon och "Jag känner så mycket kärlek!" Snart är de lika gamla, så känns det. Tänk när han var bebis och vi åkte till Stockholm och Jasmina köpte graviditetstest. Ja, tänk det. Himlen var alldeles upprörd och sen öppnade den sig. Fyrhändigt hårpill- en favorit. Ännu en gång: Minns ni när man var barn och bråkade och föräldrarna blev arga? Minns ni att man blev vänner igen och började skratta och busa med varandra och föräldrarna blev ännu argare? Jag förstod aldrig det där. Vi är ju glada, vi är vänner, vad är problemet? Problemet är att ni för ett sånt satans liv, och vi är fortfarande utslitna efter bråkljuden. Joachim tog en bild som ingen var nöjd med. För mig var det luggen. För Elin och Jasmina var det lite mer: "Fan, nu ser det ut som om Malin är matriarken." Exakt. Glöm aldrig det. Snart ska vi klippa honom. Men det är svårt att ta det steget med de där fjunen i vinden. Alla som känner hur bebisen doftar räcker upp en hand. Kumas tutto titto på tårto! Traditionsenligt familjefoto, denna gång "skyddade från regnet" under ett träd. Och denna gång med det randiga lodjuret till vänster. (Blev det rätt nu? Är det vänster?) På tal om att klippa. Det är så otroligt hög tid för en av personerna på bilden. Ledtråd:
