Det bästa i kvällningen är att få läsa för femåringen, för då är chansen stor att vi väljer en bok av Pija Lindenbaum. Pija, denna mästare på att se på livets orimligheter genom ett barns ögon. Allting utspelar sig omkring 120 centimeter över havet och jag vet ingen som förstår hur barns underläge ter sig. Alla omöjliga situationer. Åka på kalas när man inte har lust, försöka leka med någon som inte vill, tappa en bebis i golvet och skämmas, avundas de som har syskon, sova över hos någon vars hem luktar mysko. När vi har läst färdigt kvällens bok läser vi inviket som handlar om Pija, vilket år hon är född, vilka priser hon har vunnit och sådana saker. Vi, jag, är lite besatta. Skulle man kunna säga. Nästa unge att ta över litteraturskatten. Och nu detta: Lyckan när man inser att Pija har skrivit nytt! "Bidde det då?" är Pijas tolkning av en gammal folksaga med ett slut som fick mitt barn att ligga och gapa. Chocken när han inser att upplösningen är högst oskälig. Bara Pija kan. Och om man mot förmodan inte har hennes böcker så finns nu en antologi med hennes bästa skapelser. Mina absoluta favoriter är: Ska vi va? Igenkänningen när man själv har varit den lortiga ungen som vill leka med någon som inte besvarar känslorna. Pudlar och Pommes Ingen har lyckats kommentera främlingsfientlighet bättre. Eftersom det är så enkelt och så tydligt. Att ha slut på potatis. Att tvingas lämna en älskad hund. Att sedan inte få plats. Siv sover vilse Man kan bo i samma land, i samma stad, prata samma språk och titta på samma teveprogram. Men när man sover över hos någon kryper olikheterna fram ur väggarna. Som om man har bytt världsdel, så känns det när lampan tänds och elementen knäpper och det luktar messmör. Doris drar När det inte du som har slängt cykeln. När du inte får ha på dig den outfit du gillar mest. När du måste gå på kalas utan paket.
